Den som funderar på att arbeta inom VVS, till exempel som rörläggare, kommer säkerligen att stöta på flera projekt som innefattar gjutjärnsrör. Numera är det i huvudsak plaströr som finns i byggnader och bostäder, men rör i gjutjärn har sina användningsområden. De används på platser där PVC- eller PP-rör helt enkelt inte pallar trycket. Fördelarna med dessa rör är just att de tål mycket hög belastning i form av jordtryck, god ljuddämpning samt hög brandsäkerhet.
Men givetvis finns det också nackdelar. En av dem är att materialet är väldigt styvt och riskerar snabbt att spricka, även vid ganska mild deformering. Som bekant kanske, är gjutjärn en blandning av kol och järn. Ofta brukar exempelvis rörläggare använda sig av den typ av gjutjärn som kallas för gråjärn.
Säkert
Att ha ett rör som är brandsäkert är av mycket hög vikt vid vissa anläggningar. En rörläggare som lägger gjutjärn (snarare än plaströr) gör det ofta för att rören inte ska fungera som extra skorstenar, och blåsa liv i elden när de punkteras. Skillnaderna mellan att ha rör av plast och järn är mycket stor om olyckan väl skulle vara framme. Inomhus har man ofta detaljer i järn, till exempel vid toalettstolen, för att bättra på säkerheten.
Men det finns givetvis också nackdelar med att låta en rörläggare lägga gjutjärnsrör. Som nämnt ovan är de styva och riskerar att spricka lätt, även vid liten grad av deformering. Å andra sidan är risken för deformering betydligt mindre än med plaströr, eftersom gjutjärn klarar ett mycket högt tryck.
Tunga att hantera
En annan nackdel som rörläggare blir varse är hanteringen. Gjutjärn är både tunga och krävande att hantera i största allmänhet, när man jämför med plaströr. Det tar därför betydligt längre tid för en rörläggare att lägga gjutjärnsrör än plaströr. Det här innebär också att det som regel blir ganska väsentliga prisskillnader för byggherrar och entreprenörer som leder en nybyggnation av en fastighet.
Något annat som rörläggare behöver ha i åtanke är korrosionen av gjutjärnet. Det sker genom grafitering, långsamt. Att korrosionen kommer att märkas vid någon punkt i tiden är oundvikligt, men man vidtar åtgärder för att slöa ned den så gott det går. Bland annat göra man en epoxibeläggning invändigt i såväl rördelar som själva rören i sig. När rören kapas försämras skyddet, vilket är en anledning till att man även behandlar kapsnitten med epoxi om en mycket hög korrosionsbelastning är att vänta.